kommer man till himlen?, till en ännu bättre plats?
jag är så jävla rädd för att dö, mest för att lämna alla underbara vänner och familjen, inte få träffa dom igen. inte få uppleva alla dom där sakerna man annars skulle kunna göra. man liksom existerar inte mer på denna jord. när jag tänker såhär, är jag faktist glad att t.ex går i skolan. dom friska barnen har över 1000 önskningar, medans dom sjuka har en enda. att bli fri från sjukdomen, och kunna leva ett vanligt liv, att överleva!
jag fattar inte hur man bara kan försvinna ifrån en värld sådär?, asså vem kom på de? varför kan man inte bara få leva ett helt friskt liv, tills man är gammal och dö i en varm säng, då man har kunnat leva klart sitt liv, hunnit uppleva alla dom där sakerna som man vill. fick reda på nu ungerfär 3 veckor senare att en tjej, som några i min gamla klass umgicktes med. att hon är död, pga cancer. och sista inlägget i hennes blogg var att hon ville säga att hon älskar sin familj och hennes vänner. alla dom som stöttat henne, och funnits där. och massa sånt, då var hon inlagd på sjukhuset och bara liksom låg och väntade på att dagen skulle komma.. tänk hur hon kände sig, kan inte ens föreställa mig tanken. sist jag såg henne var nog på gothia i somras, i kön påväg ut. och hon verkligen skrattade och var så glad. och då hade jag ingen aning om att hon hade någon sjukdom. det är så himla lätt att dölja. men endå vet man att oron finns hela tiden varje dag. att de ska bli värre och värre.
inte bara att dö av en sjukdom. hemskt är de att bli mördad, bli påkörd av tåg, m.m
usch, kan hända vem som helst, oftast är de dom bästa som blir offret.
och förstår mig heller inte på dom människorna som t.ex dödar en person, skjuter, knivhugger, våldtar.
och alla sånnadär grejer. sånna människor borde utrotas.
och sen har jag alltid undrat vilka som verkligen skulle brytt sig, om jag skulle dött.
men de är ju en sån fråga, som man aldrig kommer att få ett svar på. ofta är de ju vissa folk som "hatat" en innan, och kollat snett och snackat skit som skriver massa texter, om att dom saknar en och massa sånt. patetiskt, varför bry sig när man är borta?, men mjo.. de är väl sant; du vet inte vad du har förens du mister det.
jag fattar inte hur man bara kan försvinna ifrån en värld sådär?, asså vem kom på de? varför kan man inte bara få leva ett helt friskt liv, tills man är gammal och dö i en varm säng, då man har kunnat leva klart sitt liv, hunnit uppleva alla dom där sakerna som man vill. fick reda på nu ungerfär 3 veckor senare att en tjej, som några i min gamla klass umgicktes med. att hon är död, pga cancer. och sista inlägget i hennes blogg var att hon ville säga att hon älskar sin familj och hennes vänner. alla dom som stöttat henne, och funnits där. och massa sånt, då var hon inlagd på sjukhuset och bara liksom låg och väntade på att dagen skulle komma.. tänk hur hon kände sig, kan inte ens föreställa mig tanken. sist jag såg henne var nog på gothia i somras, i kön påväg ut. och hon verkligen skrattade och var så glad. och då hade jag ingen aning om att hon hade någon sjukdom. det är så himla lätt att dölja. men endå vet man att oron finns hela tiden varje dag. att de ska bli värre och värre.
inte bara att dö av en sjukdom. hemskt är de att bli mördad, bli påkörd av tåg, m.m
usch, kan hända vem som helst, oftast är de dom bästa som blir offret.
och förstår mig heller inte på dom människorna som t.ex dödar en person, skjuter, knivhugger, våldtar.
och alla sånnadär grejer. sånna människor borde utrotas.
och sen har jag alltid undrat vilka som verkligen skulle brytt sig, om jag skulle dött.
men de är ju en sån fråga, som man aldrig kommer att få ett svar på. ofta är de ju vissa folk som "hatat" en innan, och kollat snett och snackat skit som skriver massa texter, om att dom saknar en och massa sånt. patetiskt, varför bry sig när man är borta?, men mjo.. de är väl sant; du vet inte vad du har förens du mister det.
Kommentarer
Trackback
